Valet är över i Amerika.
Det blev en storseger för den sittande regimen. I TV har vi sett en jublande president hyllas av stora folkmassor.
För oss i övriga världen är det kanske viktigast att konstatera att valet är ett bevis på demokratins seger över diktaturen. I denna stund ställer vi oss bakom demokratin i Amerika.
Det har inte saknats angrepp utifrån. Man har påpekat att inte alla haft samma chans i valkampanjen.
Struntprat! Är inte folkets överväldigande uppslutning i valet ett bevis för att demokratin nu segrat? (Även om det ska medges att valdeltagandet är större i vissa andra länder.)
Den stora segern kan naturligtvis också förklaras med de stora framstegen under årtiondet. Under sin tid vid makten har de ju visat vad man kan åstadkomma: nu vågar folket åter tro på sitt land, vara stolta att vara amerikaner.
En del har ju anklagat regimen för att inte vara demokratisk - att man skulle ägna sig åt undergrävande verksamhet i andra länder. Även om detta skulle vara sant, tycker vi att det är värt att framhålla att den verksamheten är ett intet mot vad andra sysslar med. Vi vet alla vilka som avses.
Det viktiga är trots allt i denna stund att vi gemensamt ställer upp för demokratin i Amerika.
Valet har visat att de värden vi tror på fortfarande är giltiga.
I Amerika. Den lilla tappra staten Nicaragua.
(Valet i USA ska vi skriva om en annan gång.)
Fotnot: Det som i dagligt tal kallas Amerika avser Amerikas Förenta Stater, vilket ju bvara är en av många nationer i världsdelen Amerika.
(Skrivet 8 november 1984, en höst då det var val både i USA - Ronald Reagan vann - och i Nicaragua - där sandinisterna gick segrande fram.
Denna text ironiserar över att somliga tog för givet att demokratin i den stora staten var så överlägsen den i den lilla staten.
Förvisso en annan tid. När läste ni senaste frasen "Den lilla tappra staten Nicaragua", eller alls om Nicaragua. Konstigt nog var polariseringen om det lilla landet då galet stor, vissa såg det som ett stort löfte, andra som det stora hotet.
Faktiskt.)
