Det farligaste programmet att leda

 Att vara programledare på Studio Ett - och nu talar vi om dem s om är det jämt, inte sådana där inhoppare som jag som är det några gånger om året - är inte vilket jobb som helst.

 Man förväntas inte göra det enkelt för sig. Man förväntas klara de farligaste ämnena, de svåraste frågorna. Alla tänkbara frågeställningar och ämnesområden - välbekanta och helt okända - blandas, högt och lågt.
 Förberedelsetiden är måttlig. Under sändning kan ständigt nya distraktioner och problem dyka upp, programledaren får vara beredd att ständigt tänka om och hålla god min, lyssnaren ska inte drabbas.
 Även Studio Etts mycket skickliga programledare är till yttermera visso människor, kan ha dåliga dagar, ha sovit dåligt, oroa sig för sjuka barn eller föräldrar.
 Därför begår dom misstag ibland. För det mesta är det få eller ingen som märker det.
Någon enstaka gång snubblar man på fel ställe, och riskerar då att hängas ut till allmän analys i sociala media och vanliga media, ja, till och med på sin egen facebooksida.

 Kanske är din journalistiska trovärdighet skadad för överskådlig framtid, om inte annat så i dina egna ögon.
 Det är ett högt pris för att jobba i det svåraste programmet.
 Och det händer aldrig dem som bara ställer de enkla, trevliga frågorna i de bekvämaste sammanhangen.