I september 1988 får jag för första gången direktsända i finkanalen, P1. På själva valdagen ska jag, som en av tre reportrar runt om i Sverige, ge en minutlång rapport precis i inledningen till en extrasändning av Kanalen (eller något sånt). Det är nervöst.
Före mig ska Staffan Heimerson ge sin minut från Sjöbo där väljarna ska säga ja eller nej till att ta emot flyktingar.
Han håller på i f e m minuter.
Men till sist blir det dags för mig att på 60 sekunder förutspå om kds kommer att ta sig in i riksdagen denna gång eller ej (korrekt gissar jag att det inte kommer att ske än).
Det tar precis e n minut. Man är ju ingen Staffan Heimerson precis.
#staffanheimerson80idag #radiohistoria
31 december 1999 sänder jag och Nina årtusendets sista Efter Tre från P4 Jönköping Sveriges Radio. Programmets clou är ett samtal med Staffan Heimerson, som befinner sig nånstans ute i Stilla Havet strax intill datumlinjen, där han som förste svensk redan skymtar det kommande årtusendet.
Nina har förberett ett tiotal frågor men hinner bara ställa den första. Staffan Heimersons svar är mer än sju minuter långt utan att han någonsin hämtar andan.
Som tur är är inslaget av logistiska skäl bandat. Vi hinner klippa in några av Ninas frågor i ordflödet i efterhand så att det hela för lyssnarna framstår som ett samtal, inte en monolog.
#staffanheimerson80idag #radiohistoria
(Det här skrev jag 7 november då tidnings- och radiolegenden fyllde 80. Att Heimerson är still going strong bevisades med eftertryck dagen innan, då han gästade Uggla i P4, ett program som trots att det är två timmar långt denna dag nästan inte fick plats med någon musik.)
