Männen i Jönköpings
län är dom sämsta i landet, det finns det statistik som bevisar. Sämst på att
vara pappalediga, alltså.
Nyligen hörde jag Alf
Svenssons efterträdare i kristdemokraterna, Göran Hägglund, besvara frågan ”Nå, hur ofta var du själv
hemma med barnen när dom var små?”
Vad svarade Hägglund
då, tror ni?
Jo,
”Det kommer jag inte ihåg” sa han
… och då tror jag faktiskt kd-ledaren slarvar lite med
sanningen om han nu inte helt plötsligt fått väldigt dåligt minne.
I varje fall kommer j
a g ihåg svaret på den frågan, för jag har frågat Göran Hägglund det i radion
mer än en gång, inte minst då hans barn fortfarande v a r små. Och svaret på
frågan är:
Göran Hägglunds uttag
av pappaledigt var minimalt. Just då hade kds nämligen kommit in i riksdagen,
och Göran också, och han hade fantastiskt mycket att göra, i Stockholm till på
köpet. Så han h a n n inte riktigt vara hemma med sina små pojkar ens på
kvällarna, i varje fall inte i veckorna…
Nu tror jag inte alls
det bevisar att kristdemokraternas partiledare är en dålig pappa, bara att han
hade väldigt mycket att göra i politiken just då, och då blev det så att hans
fru fick stanna hemma i stället. Hon kanske inte ens hade så mycket emot att
vara ledig mamma, det ingår ju liksom i kd-kvinnors plikt.
Jag minns också, för
den delen, hur mycket föräldraledigt j a g tog ut, när mina flickor var små.
Och mitt svar är:
Mer än Hägglund. Men inte lika mycket som deras mamma var
hemma.
Och att det råkade
vara fotbolls-VM just när min äldsta dotter var redo för mig var förstås bara
en slump, liksom att jag var tvungen att hoppa in och jobba på sportredaktionen
på kvällarna när jag var hemma med nästa dotter… Jag är verkligen inte någon
dålig pappa. Hoppas jag.
Ni undrar kanske vad
jag vill bevisa med det här? Jo, att man inte ska överlämna till mammorna och
papporna själva att bestämma exakt hur föräldraledigheten ska fördelas. Man k a
n inte lita på att papporna vill vara hemma i så fall, och inte heller på att
mammorna vill gå till jobbet och lämna barnen ensamma med sin far.
Om föräldrarna själva får välja, alltså.
Jag är förresten inte
så imponerad av de män som säger att dom inte har r å d att stanna hemma med
sitt barn, eftersom dom råkar ha så mycket högre lön än vad mamman har. Ja, med
tanke på att det ofta är så mycket a n n a t dom där papporna har råd med.
Fast inte att vara
hemma med sina barn alltså.
Statistiken visar att
Sveriges pappor bara tar ut 16 procent av föräldraledigheten, mammorna lägger
beslag på 84 procent. I 69 procent av barnfamiljerna tar papporna inte ut någon
ledighet alls.
Dom siffrorna är ett tydligt bevis på att Sveriges barn inte
kan lita på sina mammor och pappor. Föräldrarna klarar inte av att dela
föräldraledigheten rättvist om dom får själva. Därför bör vi ta den möjligheten
ifrån dem!
Jag mötte en kvinnlig bekant i går, en kvinna som har ett
fint jobb som informationschef, och berättade för henne att jag tänkte säga det
här i dag:
-
Men hallå, Odd, sa hon. Ska ni
överta er del av graviditetens och förlossningens plågor också då? Någon
kompensation ska man väl ha för det!
Jo, jag förstår att
man kan tänka så. Men jag tror inte vi kan få jämlikhet på arbetsmarknaden och
könsneutrala löner förrän den dag då män och kvinnor är föräldrar i samma
utsträckning.
Jag vet också att det
är många som säger att staten inte ska lägga sig i hur föräldrarna fördelar sin
föräldraledighet, och att det är diktatur och förmynderi om myndigheterna vill
övervaka vem som är hemma i barnkammaren och byter blöjor.
Men hallå! Det där resonemanget
gäller ju bara sånt vi inte får betalt av samhället för. Man kan verkligen ha
synpunkter på hur hushållsarbetet ska fördelas, vem som ska diska, byta däck,
laga maten, beskära äppelträden, tvätta toaletten, handla och hämta på dagis…
Men det är inget som lagstiftarna ska lägga sig i. Tycker jag.
Däremot
föräldraledigheten. Den finansieras ju faktiskt med skattepengar. Det är
statliga bidrag som gör det möjligt för oss att vara hemma med barnen alla
dessa månader. Vem som ska ha dom pengarna är det fullt möjligt att besluta om
i riksdagen, t ex att pappan ska ha ena hälften och mamman andra hälften, eller
något liknande arrangemang. Och det b ö r politikerna göra!
För varje gång en
kvinna tar ut hela eller nästan hela föräldraledigheten och varje gång en man
avstår från sin chans att vara hemma med sina egna barn när dom är små, då
begås det ett brott. Ett brott. En mamma stjäl tid där hemma, en pappa rymmer
från de barn han just satt till världen.
Och ett litet barn
blir bestulet på en chans att få vara lika med sina båda föräldrar, något som
kan påverka könsrollerna i den familjen och för den lilla nya
samhällsmedborgaren och i hela samhället för all framtid.
x
Vad ska papporna göra med sina barn när dom är hemma då? Mer
än att köpa läsk och chips, och titta på tv, alltså?
Jo, mitt recept är det här: Läsa ska dom göra! Läsa högt.
Läsa böcker för barnen, tillsammans med barnen. Ramsor, sagor, äventyr.
Läsa, säger ni. Är inte det väldigt tråkigt, väldigt
gammaldags? Nu när det finns moderna saker som video, dvd, dataspel och
internet…
Jo, kanske, kanske är
böcker och högläsning lite gammaldags och lite… nä, inte tråkigt, men långsamt.
Men precis som Alfons Åbergs farmor tror jag att det är bra att det är långsamt
ibland. När du har tråkigt så börjar det hända saker inuti din hjärna, helt plötsligt
får du idéer och skapar saker själv, det vet var och en som har dammsugit eller
klippt häcken.
Och jag som jobbar
med radio vet att det mediet är så mycket bättre än tv, därför att den som
lyssnar inte blir störd av siffror, bokstäver, bilder, ansikten. Rösten, ljuden
går rakt in i huvudet, rakt in i hjärtat…
På samma sätt så blir
sagan, den höglästa berättelsen, en chans för våra uppstressade,
överstimulerade barn och ungdomar en chans att stanna upp och slappna av och
lyssna och skapa sina bilder själv.
Det finns s å många
bra böcker. Harry Potter, okay, men inte bara. Det finns hur många
läsupplevelser som helst som barnet och den läsande föräldern kan dela på och
fascineras av tillsammans. Jo, jag förstår att även mammor kan läsa för sina
barn, men jag tror att det just för pappor kan vara en extra bra grej.
Den här gemensamma
läsningen ger barnet och föräldern en privat stund, en spännande hemlighet, det
stimulerar fantasi och språklig förmåga och ger lust till egen läsning i
framtiden, för barnet men kanske inte bara för honom eller henne.
Det här talet höll jag faktiskt i ett offentligt sammanhang för 12-13 år sedan. Slutsatserna känns fortfarande aktuella, tycker jag.
