14 oktober-kommittén manar till kamp

Med utmärkt högaktning inbjuder vi vördsammast till sammankomst med 14 oktober-organisationen:
 Vi samlar nu alla goda krafter till en sista ansträngning. Vi måste rädda det svenska samhället, fritt och demokratiskt, som vi minns det från fädernes, urminnes tider.
 Den svenska socialdemokratiska regeringen är på väg att införa total diktatur. Beviset för detta är förslagen om höjt barnbidrag och kompensation för pensionärerna.
 Ett fritt samhälle på konkurrensens grund kan inte tåla sådana inslag av förmynderi. Vi företagare anser att var och en är sin egen lyckas smed och får klara sig själv. Statens roll bör inskränkas till minsta möjliga, endast det allra nödvändigaste (som den statliga lönegarantin vid konkurs).
 14 oktober-kommittén samlar nu alla frihetsälskande till protestmöte. Vårt mål är att återvända till det ursprungliga fria tillståndet där alla dinosaurier hade full frihet att, när helst de önskade, trampa ner alla i sin väg.

(I begynnelsen hette det 11 oktober-kommittén, när detta publicerades 11 oktober 1984, en torsdag. Och naturligtvis som en drift med Gunnar Randholms skapelse 4 oktober-kommittén, som då samlade 10.000-tals demonstranter på Stockholms gator i kamp med löntagarfonderna, men som inte hörts av på länge.)(Detta trots att Anders Borg m fl sägs ha övertagit så många av den gamla socialdemokratins heliga kor. Dock inte, så vitt känt, löntagarfonderna.)
 (Men: När utpostens nutida skepnad republicerar denna karikerade argumentation känns den väldigt aktuell. Som om en stark politisk rörelse, och på fullt allvar, hävdar just sånt här i sin strävan att ta över makten i världens starkaste och malligaste demokrati.)

Goddag, goddag.
 Detta är 10 oktober-organisationen. Vi demonstrerar ikväll mot den socialdemokratiska regeringens införande av kommunistisk diktatur av öststatsmodell.
 Vi ser med oro hur regeringen Palme på många sätt underminerat de demokratiska rättigheter som vi företagare betecknar som självklara.
 Sverige är långsamt på drift österut.  Det gäller att säga stopp innan vi en vacker dag förvandlats till Västra Estland.
 Exempel på den socialdemokratiska regeringens förkärlek för kollektivistiska lösningar är sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och fotbollsallsvenskan.
 Företeelser av samma typ är inte ovanliga i öststaterna, vilket vi ser som ett tydligt bevis för vad regeringen innerst inne har för planer.
 Vi kommer inte att sluta kampen innan dessa socialistiska hydror alla halshuggits.
  Välkommen till demonstrationen ikväll. Det blir gratis punsch till alla deltagare. Företaget betalar dessutom resan.

(More of the same stuff. Publicerat 10 oktober 1984.)(Var detta en kampanj? Om så vore, så var den mycket oskyldigare än förlagan.)

Gör det hemma!

Livet är fullt av möjligheter.
Det är väl så dom brukar formulera sig, reklammakarna i detta självcentrerade tidevarv.
 Nu har även landstinget anammat detta nya slagord, har Utposten uppmärksammat.
 Och landstinget slår ut alla reklammakare. man slår nämligen ett slag för den slutgiltiga möjligheten.
 Eller vad sägs om följande formulering i landstingets förslag till handlingsprogram för primärvården:
 "Det är stora arbetsvolymer som skall avlastas den slutna vården genom ökad sjukvård i hemmet.
 Alltfler torde t ex komma att utnyttja möjligheten att dö hemma."
 Utposten kan för sin del tänka sig intressantare möjligheter att pröva.

(Texten publicerades ursprungligen i början av 80-talet, och frågan är om den utveckling, som landstinget såg fram emot, är här nu. God knows.)

Bortförklaringarnas epok

Till flydda tider utpostens tanke stundtals återgår. Som till 1973, då folkpartiet minskade till tio procent i valet. Vilket på den tiden ansågs vara katastrofalt lite.
 Det finns en rolig sketch med Klarateatern från den tiden. Vi återger den ordagrant för att visa att tider må komma och partiledare gå, men det är mycket som aldrig förändras.
 Politikers bortförklaringar till exempel.

 Intervjuare: Valsammanräkningen är nu klar och det visar sig att folkpartiet inte har fått en enda röst. Är inte detta något av en katastrof för partiet, partiledare Gunnar Helén?
 Partiledaren: Ja, jag tycker nog att ord som katastrof ska man inte slänga omkring sig sådär lättvindigt!
 Intervjuare: Men hade ni inte väntat er fler röster?
 Partiledare: Jag ska svara ärligt att valutgången inte gör mig direkt glad. Men å andra sidan kan man inte heller vara ledsen.
Nu får man ju tid att sätta sig ned och i lugn och ro tänka igenom den här situationen.
 Intervjuare: Måste det inte vara något fel med ert program när ni inte får en enda röst?
 Partiledare. Nej, det är inte fel på vårt program. Det är ett väldigt bra program, det är det.
 Intervjuare: Vad kan det då bero på?
 Partiledare: Ja, vi tycks ha haft svårt att nå ut till väljarna med vårt program, och speciellt svårt tycks vi ha haft att nå ut till förstagångsväljarna.
 Intervjuare: Även de äldre tycks ju ha svikit!
 Partiledare: Ja, det kan förefalla så. Men jag vill inte dra några förhastade slutsatser.
 Intervjuare: Inte en enda röst! Får jag fråga vad ni själv har röstat på?
 Partiledare: Ja, det är en mycket intressant fråga. Jag är glad att redaktörn tar upp den. Samtidigt vill jag passa på att tacka våra hundratusentals valarbetare.
 Jag tror inte deras insats har varit förgäves!
(Tablå. Skratt. Slut. Men man undrar om Ola Ullsten verkligen tycker det är roligt.)

(Ja, tiden går. När du läser detta är Ola Ullsten och Gunnar Helén två lika obskyra gestalter i det förflutnas töcken. Partiledarna har kommit och gått, röst- och opinionssiffrorna har gått upp och ned, mest det sistnämnda.
 Men som sagt: vissa särdrag i den politiska retoriken dör ju inte så lätt.)
(Den här sketchen kan man  höra i en otroligt obskyr lp-skiva, som heter - typ - Om IB på Riksdagshuset).