Till flydda tider utpostens tanke stundtals återgår. Som till 1973, då folkpartiet minskade till tio procent i valet. Vilket på den tiden ansågs vara katastrofalt lite.
Det finns en rolig sketch med Klarateatern från den tiden. Vi återger den ordagrant för att visa att tider må komma och partiledare gå, men det är mycket som aldrig förändras.
Politikers bortförklaringar till exempel.
Intervjuare: Valsammanräkningen är nu klar och det visar sig att folkpartiet inte har fått en enda röst. Är inte detta något av en katastrof för partiet, partiledare Gunnar Helén?
Partiledaren: Ja, jag tycker nog att ord som katastrof ska man inte slänga omkring sig sådär lättvindigt!
Intervjuare: Men hade ni inte väntat er fler röster?
Partiledare: Jag ska svara ärligt att valutgången inte gör mig direkt glad. Men å andra sidan kan man inte heller vara ledsen.
Nu får man ju tid att sätta sig ned och i lugn och ro tänka igenom den här situationen.
Intervjuare: Måste det inte vara något fel med ert program när ni inte får en enda röst?
Partiledare. Nej, det är inte fel på vårt program. Det är ett väldigt bra program, det är det.
Intervjuare: Vad kan det då bero på?
Partiledare: Ja, vi tycks ha haft svårt att nå ut till väljarna med vårt program, och speciellt svårt tycks vi ha haft att nå ut till förstagångsväljarna.
Intervjuare: Även de äldre tycks ju ha svikit!
Partiledare: Ja, det kan förefalla så. Men jag vill inte dra några förhastade slutsatser.
Intervjuare: Inte en enda röst! Får jag fråga vad ni själv har röstat på?
Partiledare: Ja, det är en mycket intressant fråga. Jag är glad att redaktörn tar upp den. Samtidigt vill jag passa på att tacka våra hundratusentals valarbetare.
Jag tror inte deras insats har varit förgäves!
(Tablå. Skratt. Slut. Men man undrar om Ola Ullsten verkligen tycker det är roligt.)
(Ja, tiden går. När du läser detta är Ola Ullsten och Gunnar Helén två lika obskyra gestalter i det förflutnas töcken. Partiledarna har kommit och gått, röst- och opinionssiffrorna har gått upp och ned, mest det sistnämnda.
Men som sagt: vissa särdrag i den politiska retoriken dör ju inte så lätt.)
(Den här sketchen kan man höra i en otroligt obskyr lp-skiva, som heter - typ - Om IB på Riksdagshuset).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar