Utposten ber om ursäkt.
Vi har på sistone inte riktigt haft makterna med oss. Bland annat har denna spalt ett antal gånger råkat ut för det i pressen ack så vanliga "slång från slutet-syndromet".
Om ni tyckt att en del utposter varit poänglösa, så är det helt riktigt. Det beror på att poängen inte kommit med utan hamnat i någon papperskorg någonstans.
Dessutom har resten av kultursidan råkat ut för en del mystiska ombrytningsfel.. Det tycks ha varit den legendariske "Ombrytnings-Nisse" som varit i farten.
Att vi idag gör ett andra försök att recensera en bok av Sven Lindkvist beror sålunda på ambitionen att få med hela, inte halva, recensionen.
Så kan det naturligtvis gå när det är bråttom. Men tråkigt är det.
Och om ni inte fått läsa den här biten, så vet ni att det bara är Nisse som varit i farten igen.
---------
Ombrytning? Jo, sånt pysslade tidningarna med, förr i tiden. Dom som gjorde sig skyldiga till ombrytningsfel - finns sådana nuförtiden? säkert! - var typograferna, ombrytarna. Inte sällan berodde det förstås på att journalisterna/redigerarna räknat fel eller var lite för optimistiska om hur mycket text som egentligen gick att tränga in på en sida.
Denna notis innebär ju förstås också, att alla de republicerade inlägg som du kan läsa i denna blogg även de kan sakna sin svans, alltså poängen.
(Det känns ju ganska bra att kunna skylla på det. En för länge sedan bortglömd grafiker på 1980-talet som syndabock.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar