Min egen USA-pOdd

 

Jag jobbade i radiohuset 7 november 2000, dagen då USA gick till val för att avgöra om Al Gore eller George W Bush skulle få efterträda Bill Clinton, ett val som på förhand såg mycket ovisst ut; det blev det också.

Apropå att man i år säger att resultatet kanske inte blir klart på valnatten, eller ens samma vecka. År 2000 var det värre än så.

Det valet avgjordes först 12 december när Högsta Domstolen fastslog att nu fick det vara sluträknat i Florida.

Nu, i Donald Trumps tidevarv när Sverige officiellt korats till USAs 51:a delstat och Sveriges Radios USA-podd är lyssnarnas älskling, verkar det kanske självklart att satsa gigantiska resurser på att direktsända valet i radio med en stor styrka igång på båda sidor Atlanten. Så var det inte alls då.

Jag var producent för Efter 3, programmet som sändes i P4 varje dag mellan 15 och 16, och sedan repriserades tolv timmar senare, 03-04, i både P3 och P4.

Just denna dag, 7 november 2020, kunde vi inte annat än vända och vrida på det som alla redan visste, nämligen att ingen visste hur det skulle gå i valet.

Fast… I samma veva slog det mig hur galet, och kontraproduktivt, det skulle vara att på sedvanligt sätt reprisera programmet klockan 03 morgonen 8 november. Vid det laget skulle det ju vara helt inaktuellt, eftersom valresultaten skulle dugga tätt och det kanske till och med skulle vara ganska klart vem som skulle vinna.

- Kan vi inte direktsända i natt i stället? Byta reprisen mot en timmes superaktuell sändning! Undrade jag.

Efter 3:s programledare var tveksam. Han ville hellre sova hemma i Uppsala vid den tiden på natten.

- Jag kan vara programledare, sa jag.

Och så blev det. Mitt i natten mellan 7 och 8 november 2000 återvände jag till Radiohuset för ett extra pass. Efter 3 skulle direktsända mellan 03 och 04 i stället för att (som annars) sända ut en gammal repris.

Personalen bestod av jag själv, en tekniker samt - inte minst - Cecilia Uddén, SRs korrespondent i Washington. Jag hade en tv-skärm också, där jag kunde följa något av de amerikanska bolagens rapportering kring sammanräkningen.

57 minuters programtid: jag, Cecilia samt musik (det var ju ändå P4).

Vi körde igång 03.03. Klockan var då 21.03 dagen före på den amerikanska östkusten. I staterna i östra USA gick rösträkningen snabbt. Ett antal stater var redan klara, där bolagen vågade sig på att utropa en segrare.

Så… Någon gång före halv fyra händer det: Al Gore utropas till segrare i Florida.

- Cecilia, det här måste väl betyda att Gore ganska säkert blir USAs näste president, frågade jag oraklet i Washington.

- Ja, det är troligt att det betyder det, bekräftade hon.

Minuterna gick. Plötsligt, en stund senare, kanske kvart i fyra, händer det otänkbara: Florida byter status igen: Florida är nu "too close to call".

- Cecilia, vad är det som har hänt? Vad betyder det här?

- Jag har ingen aning.

Nä, precis, alla USAs valanalytiker och "pundits" stod med lika gapande munnar. Här hade Gore vunnit Florida, och därmed nästan säkert hela USA, och sedan hade han inte det längre.

Vem skulle vinna nu?

Med den frågan i högsta grad obesvarad avslutade jag Efter 3s (och min) första och sista USA-valspecial. Klockan var 04.00 morgonen den 8 november (även om det fortfarande var 7 november i USA) och programmet var över.

Sveriges Radio tog en paus och började inte rapportera igen förrän två timmar senare, klockan 06.

Då var inte valresultatet ett dugg mera klart, Florida inte färdigräknat. En "unprecedented" (som man säger i USA) dryg månad väntade oss, medan juristerna krigade i landets domstolar om vem som egentligen hade vunnit och var USAs näste president.