Ytterligheter från Jönköping

Utpost Uggleviken var en ytterspalt i dagstidningen Smålands Folkblad (som gavs ut i Jönköping) på 1980-talet. Som alla ytterspalter tillät den sig att vara extremistisk, oförskämd, ibland aningen lögnaktig men alltid fullkomligt opålitlig. Andra gånger innehöll den bara små berättelser ur livet.
På denna blogg kommer en del gamla kolumner att publiceras, samt en del nyskrivet i samma anda.

fredag 11 maj 2012

Till en tidnings minne

En ny påminnelse om vår dödlighet har nått utpostens känsliga öron.
 Ett sorgebud. En röst i presskören har tystats i Jönköping.
 Mot Strömmen har beslutat lägga ned verksamheten, meddelas det nämligen.
 Efter 6-7 års tidningsarbete har den sista entusiasmen tagit slut. Redaktionen har meddelat att de inte längre har tid med tidningen.
 Utposten tillhörde aldrig prenumeranterna, men läste tidningen när han kom åt den. Därmed kan man kanske säga att han bidrog till tidningens död.
 (Tänk på detta, du som tjuvläser Utposten på jobbet eller hemma hos din bekant.)
 Det är tragiskt att tänka på allt oavlönat ideellt arbete som lagts ned på Mot Strömmen. Förgäves? Kanske, eftersom tidningen nu upphör. Kanske inte, eftersom det som skrivits trots allt skrivits.
 Mot Strömmen har därmed skrivit in sig i den småländska presshistorien.
 Problemet, tycker utposten, var att den aldrig riktigt blev vad den lovat. Den riktigt pigga fritänkande lokaltidningen som rörde om i debatten. Skandalerna var aldrig tillräckligt skandalösa, angreppen på det bestående aldrig tllräckligt grundläggande.
 Borgerligheten levde vidare i allsköns välmåga, i allmänhet utan att ens känna till Mot Strömmen. Och arbetarrörelsen kunde likaså ignorera tidningen - angreppen därifrån träffade aldrig så vitala frågor att debatten blev ofrånkomlig.
 Följaktligen blev tystnaden Mot Strömmens värsta fiende. Och mot den kämpar till och med gudarna förgäves.
 Utposten vill dock härmed lägga en krans på graven. Och - eftersom detta skrivs i Jönköping - hoppas på en snar återuppståndelse.
 Däremot hyser utposten ingen åstundan om ett återseende på andra sidan. Tidningarnas himmel får vänta tills vidare.

(23 oktober 1984 skrevs denna runa. Smålands Folkblad, dagstidningen, hängde med åtta år till - de sista åren i privat ägo.
 Nu, i tidningarnas himmel, kan en del av reflexionerna kring en framliden vänsterkollega kännas en aningen profetiska. Skrev vi förgäves? Eller gjorde det ändå skillnad, och påverkade i någon liten mån den framtid vi nu lever i?
 Hoppas kan man ju. Och det som har skrivits, har ju skrivits, som sagt. Nu kan du till och med läsa en del av det igen - 27½ år senare.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar