Oväntad incident pga regn (1)

Spännande quiz: Vem av alla dessa respektingivande herrar är jag? (Svar längst ned.)

Obs! Du som letar efter regnincidenten: den kommer efter en stund.

 Hösten 1972 jobbade jag på Tidningen Trollhättan, också känd som TT/LEP, dvs tre-fyra dagar i veckan, eftersom den bara kom ut måndag-onsdag-fredag-lördag och ledningen tyckte att jag inte behövdes dagarna då det inte skulle komma ut en tidning nästa morgon.

 En höstvecka, troligen i början av november, hade jag i mitt hem i Göteborg besök av min kusin T., kumpan och nästan-bror, och när helgen närmade sig fick vi för oss att vi ville åka till Asby, hem till min kompis Lasse, eftersom det skulle bli fest i trakten på lördag kväll, och vi ville gå.

  Döm om vår upprörda förvåning, när min morfar inte ville låna ut sin folkvagn, som jag nästan haft som min egen sedan något år tillbaka, min morbror Bengts fru Karin "hade nämligen behov av den".

 I en rebellisk känsla vandrade vi ner till en bilfirma på Mölndalsvägen där jag köpte en begagnad Saab 96 för 1.900 kronor. Dess jungfrufärd gick till Ydre i det lilla hörnet mellan Småland och Östergötland (där jag skulle bosätta mig fyra år senare, om detta var jag lyckligt ovetande vid tillfället).

 Festen skulle ske på herrgården Tunarp, i uppförsbacken där Småland upphör men Östergötland ännu inte riktigt börjat, där en av Lasses och hans systers bekantskaper Pelle Ydrén bodde. Det blev en rörig tillställning, vi var alla runt 20 år gamla, själv satt jag större delen av festen i trappan och konverserade en tös från Eksjö (som jag aldrig såg igen, vad jag vet i alla fall), medan Lasse sjöng "Here we are in the years" och höll hov i köket och (min) kusin T. vimsade runt i ladugårdens mörker med (Lasses) syster T. Bland annat säger myten att T. (kusinen) blev sparkad på smalbenet av en ko.

 Nästa dag, söndag eftermiddag-kväll, körde vi hemåt mot Göteborg igen, i nämnda Saab, jag, T. och T., de senare två (typ) in a relationship.

T (kusinen).

Lasse (alltid på topp).

T (systern).

 På väg ut ur Jönköping plockar vi upp en liftare, en kille som nog knarkat lite för mycket men tillbringat natten hemma hos en kristen familj i Norrahammar och blivit omvänd. Någon mil senare bryter ett skyfall ut, och bilen får allt större problem att ta sig upp för de många backarna, till sist blir vi stående.

 Ingen vet varken ut eller in. Vi är inte precis mekaniker, någon av oss. Fast liftaren vet ett knep, visar det sig. Han brister ut i högljudd bön. Och... Halleluja! Efter en liten stund återvänder bilen från de döda, och färden mot Göteborg återupptas.

 Den nyfrälste liftande f d narkomanen anser att detta bevisar att hans lycka är gjord. Han förklarar att hädanefter ska han och T. (systern) vara ihop, en idé som varken hon eller T (kusinen) är överförtjusta över.

 Under resten av resan funderar vi ut en plan (oklart hur vi kommunicerade den), i korthet: T. (systern) kan faktiskt inte vara ihop med liftaren eftersom hon redan är en fast relation med en annan T. (Lasses journalistkompis Tommy Öberg), uppger vi, och denne uppenbarar sig också när vi kommer fram, ganska stor och respektingivande, och tar hand om T (systern), medan jag transporterar T. (kusinen) till Göteborg C, där han tar tåget hem till Stockholm, ganska omtumlad efter det senaste dygnets motsägelsefulla händelser.

 Liftaren då, han som hade tumme med Gud, i alla fall en kort stund? Jo, han fick följa mig hem och sova på min soffa, nästa morgon lämpade jag av honom utanför arbetsförmedlingen.

 Och tog en välförtjänt ledig dag. TT/LEP skulle ju inte komma ut nästa dag.

Det här är jag, modell 1972. Bilden tagen den lyckliga kväll då TT/LEP, och följaktligen också tvillingtidningen ELA, för första gången gjordes i ny teknik, dock inte offset utan mellansteget direktlito, som möjliggjorde att man använde den gamla tryckpressen.