Farväl till firandet

Ett år är över. Aldrig mer kommer Jönköping att vara som det var.
 När vi står där i folkmassan - om man kan kalla 650 personer för en folkmassa - inser vi att ingenting har hänt. Det rör oss inte i ryggen vad Torsten Welander säger. Vi känner oss inte som nya jönköpingsbor.
 Men fyrverkeriet är snyggt.
*
Annars var det en fin helg. Lång åtminstone. Med en minimal insats av kompledighet så kunde utposten slå igen butiken hela perioden mellan jul och nyår, och lite till.
 Själva julafton var grön och vacker. Det enda störande inslaget var en rödklädd skäggig person som störde friden med att pracka på familjemedlemmarna en massa skräp, inslaget i färgglada papper.
*
Värre blev det när vi skulle fira nyår. Lugnade av sparbankens försäkran att "vi har stängt men Minuten har öppet som vanligt" kom vi till sedelautomaten i Huskvarna, där vi möttes av beskedet "Sedlarna slut".
 Lika illa var det tyvärr i utpostens plånbok.
 Det blev till att fira nyår med en avslagen lättöl och en nyöppnad burk sardiner. Mera festliga nyår har man ju upplevt, men det var på gamle kungens tid.
 Då hade ingen uppfunnit några hål i väggen.
*
Som den rättrådige medborgare utposten är infann han sig också med familj till ceremonin i Rådhusparken på nyårsdagens eftermiddag.
 Torsten Welander höll ett föredömligt kort tal, Hakarps flickkör sjöng vackert och fyrverkeriet brände av 12.000 på ganska kort tid (det var ungefär som när utposten köpte julklappar).
 Tyvärr insåg utposten alltså att det hela var ett skådespel utan egentligt innehåll. Den enda kommunala service vi är verkligt intresserade av - barnomsorg - är det nämligen si och så med.
*
Förra året hade länsteatern satsat på en stor jubelpremiär på nyåret: Kabaré Hjärtans Lust, som långsinta medborgare möjligen fortfarande kan erinra sig.
 Mycket väsen för ingenting, kunde stycket också hetat.
 I år blåser kallare vindar (inte minst i Rådhusparken). Denna gång bjöd teatern på en verklig lågprisvariant: Bernt Lindkvist som läste tre dikter.
 De var också korta.
*
Nu när utposten gör ett avstamp i valåret 1985 är det i fast förvissning att kommunen har viktigare saker än oss att tänka på.
 Kanske är vår nya slogan i egentligen:
 Med borgarna för Jönköping i tiden.

(Jubileumsåret 1984 är äntligen över. Utposten wraps it up i denna kolumn från 3 januari 1985. Jubileumsbestyren har förstås resulterat i fler texter under året, varav några kan komma att dyka upp på denna webplats.
 Påminner om att jubileumsstarten ett år tidigare gav en liknande spalt:
http://utpostuggleviken.blogspot.se/2012/03/grattis-jonkoping-700-ar.html)
(F ö: tänk att det fanns en tid då man var tvungen att ha kontanter i madrassen om man inte skulle riskera lättöl och sardiner till nyårsraketerna.)(Även om just den detaljen nu i efterhand känns aningen osann.)