Kgl Översättning

 Utpostern vägrar ödsla känslor för monarkin. Leva och låta leva, tänker utposten, som varken orkar jubla när kronprinsessan nedkommer med en blivande kronprinsessa (namnvalet är aningen mer upphetsande) eller uppröras över den uppenbara anakronismen i alltihopa.

  Pengarna vi slösar på kungahuset är inte mer provocerande än dom som ödslas på en mängd andra suspekta ändamål. Och att statschefsämbetet ärvs är visserligen bisarrt, men mindre skadligt för demokratin än att nästan allt annat i det här samhället – lycka, rikedom, hälsa till exempel – också verkar bero på vilka föräldrar vi valt.

  Leva och låta leva: Republikanerna är inte mindre löjliga är kungafamiljen, kungafamiljen mindre provocerande än sina s k vänner. Det är inte monarkin jag är ute efter, det är kungen personligen jag vill åt.

  Nä. Det som får utposten att gå igång är något helt annat med kunglig anknytning. Det sker när utposten råkar se den lilla tecknade serien ”Milas sagor” i Barnkanalen tillsammans med 4-årige sonen.

  Avsnittet heter ”The spoilt king Gustav”. Eller, översatt till svenska, ”Den bortskämde kung Bertil”.

  Men, hallå!

  Där blev det visst något fel i SvTs översättningsmaskin. Eller är ”Bertil” den korrekta svenska översättningen av ”Gustav” ?

  Tror inte det.

  Här är det en hund begraven, utposten tyckesig känna lukten. Finns det en liten censurinstans i public service, som inte tycker att det är passande, speciellt inte för känsliga små barn, att en bortskämd kung heter Gustav? Det skulle rent av kunna ge de små ett negativt intryck av den kungaätt där var och annan kung har just det namnet!

  Låt hellre vanäran drabba Bertil Ohlin, Bertil Boo, Bertil Almqvist eller någon av de 100.000 nu levande svenskar som heter Bertil…
 Eller prins Bertil, kungens nu bortgångne farbror, som bytte bort sin rätt till kronan mot kärleken. Man kan undra varför SvT valt att byta in just hans namn i detta sammanhang. Är det helt enkelt så att hovet har tolkningsföreträde när public service ska sända något material som är kungligt?
 Säga vad man vill om dom som haft oturen att döpas till Bertil - bortskämda är dom då rakt inte.

(Publicerat i februari 2012)(reviderat strax därefter, efter väsedntligt påpekande från läsare)

Hudlös i huvudstaden

Stockholms-Extra (1)

 En oktoberförmiddag strövar utposten förbi Aftonbladets slitna fasader i Klara.

 Dörrarna öppnas. En gestalt skyndar ut i dunklet.

 Men den korta glimten räckte. Utposten som kan alla – och de är sannerligen många – Aftonbladets bild-bylines utantill, hinner tänka:

-  Jaha, det var ju Sven-Oskar Ruhmén.

 Se där, berömmelsens och framgångens pris. Eller är det kanske en belöning. Att igenkännas av alla och envar, men själv inte känna någon.

 Okänd strövar utposten vidare i mörkret, utan annan bild-byline än en gammal uggla.

 (2)

Visst längtar utposten ofta till storstadens bländande strålkastare och blinkande ljus.

 Vår bondska tillvaro i småstaden blir ibland för instängd och småskuren.

 Fast då räcker det ofta med en snabb vandring efter Drottninggatan i Stockholm. I skymningen är alla affärerna lika upplysta och lockande. Men de får oss bara att våndas: trendernas trender, det senaste av det senaste, konstigare än det som var konstigt förra året – allt det trängs i fönstrena till fantasipriser och diskodunkets monotona lovsång.

 Vi kastar in en blick, men vågar inte annat än att fly vidare. Och efter det så längtar vi ingenstans utom hem…

(Tidigt 80-tal. Men mycket känns igen. Utom Sven-Oskar Ruhmén, kan tänka.)

Gnäll i dubbel upplaga

Lurad av Länstrafiken

Här köper man 25 biljetter för 30 kronor. 1:20 per styck, tror ni, det vill säga 2:40 för en vuxens resa. Men så är det inte.

 För man kan inte använda den 25:e.

 När vi hade använt 24 biljetter och stod där med vår ensamma 25:e, ville vi köpa en lös biljett, för att därmed kunna göra vår trettonde resa.

-         Nej, sa konduktören, vi säljer inte enstaka biljetter. Två måste det vara.

Följaktligen ägnar sig Länstrafiken åt bedrägeri. Vad har vi för glädje av vår 25:e biljett om en förutsättning för att använda den är inköpte av ännu ett häfte?

 Det vore mera hederligt av Länstrafiken att saluföra sina biljetter i 60-kronorshäften om 50 vardera.

 Härmed anmäler vi Länstrafiken för geschäftombudsmannen.

Lurad av bensinstationen

Krigets första offer är sanningen. Det gäller också bensinkrig.

 Som förhäxade följer våra ögon bensinskyltarnas blinkande över stan. Är det inte 3:57, så är det 3:49 eller 3:44. Sedan är det plötsligt 3:33 och… POOF! 3:57 igen, om det nu inte är 3:62.

 Sedan börjar allt om igen.

 Åtminstone är det här vad man tror. Häromdagen var det faktiskt 3:30 på utpostens bensinsäljande granne i Uggleviken. Trodde vi.

 Döm om vår förvåning när vi matat in långa rader tior i automaten och slår in 93 oktan. Då visar de lysande siffrorna 3:33!

 Lurade.

 Vi anmäler härmed bensinkriget för arméombudsmannen

(Publicerat för m y c k e t länge sedan. Platsar här mest för att påminna om hur galet billigt allt var på 80-talet. Och hur gnällig en utpost kan vara ibland.)

Nästa nyhet: skattepejlare

  TV-pejlarna har nu lämnat Huskvarna. Åtminstone hoppas vi det, nu när vi åter tagit ner färg-TV:n från vinden.
Det finns många som tvivlar på TV-pejlingen, som tror att den bara är en bluff. Nu bereder myndigheterna, erfar utposten, ännu en ny pejlingsapparat, som sätter vår tilltro på ännu större prov: Skattepejlingsapparaten!
  Jo, det är faktiskt sant. Med hjälp av helt nya mikrodatorelement från Silicon Valley, USA, är nu den första prototypen klar. Snart börjar den svenska massproduktionen i kronofogdemyndighetens regi.
Den nya skattepejlaren ger automatiskt utslag för löntagare, som inte betalat korrekt skatt. Ja, även för oss husbehovsavdragsfifflare faktiskt, men då krävs det att pejlingsapparaten finns inom 150 meters håll.
Större fifflare ger dock utslag på betydligt längre avstånd - i princip kan kronofogden pejla in åtskilliga utan att ens lämna sitt bekväma och väl uppvärmda kontor.
(Faktum är att det nya instrumentet är så känsligt att prototypen - då under utveckling i Örebro - lär ha gjort starka utslag för Lennart Hall, fast denne då befann sig i Spanien. Trots att han inte var en normal skatteflykting.)
  Så vi tycker att ni ska tänka på det här nu när det drar ihop sig till nästa självdeklaration.
Säkert är det redan nu dags för en kraftig fyllnadsinbetalning. För kanske är den överdrivet civilklädde mannen som står och hänger vid busshållplatsen (med en stor och tung väska) i själva verket en skattepejlare?

 (Publicerat i början av året, dagen D var 15 februari då, men vilket år är okänt.)
 (Vem Lennart Hall var? Läs mer på http://smalandsfolkband.blogspot.com/2010/07/lennart-hall.html)

Vikten av vårt kön

Vi har helt nyligen inlemmats i utrednings-Sverige.
 Det har gett oss ett helt nytt sätt att leva.
 Inte nog med att vi försvinner hemifrån tidigt och kommer hem sent, om alls, vi har också blivit en del av Männens hemliga värld.
 Nu trängs vi med pärmbärarna i arla Axamo och kvällsolens Bromma. Vi äter dyra luncher på stockholmskrogar och ser alltihop trollas bort av ett välplacerat representationskort.
 Snabbt har vi lärt oss utredningssvenskan och kan nu även i sömnen uttrycka oss med omvänd ordföljd.
 Men viktigast av allt: Vi har fått en insikt om vikten av vårt kön. Här är vi män bland män, som ser allvarliga ut och talar så ingen begriper. Vad vi inte begriper nickar vi sedan gemensamt, leende, bifall till.
Naturligtvis finns det inga kvinnor i vår lilla utredningsgrupp. Kvinnan är i detta fall knappt ens ett objekt. Kvinnan är bara någon som helt plötsligt öppnar dörren, ursäktar sitt oförlåtliga intrång med ett självutplånande leende; och frågar:
- Förlåt, men det är telefon. Är det någon av herrarna som är redaktör Hadenius?

Publicerad? Nja, före mobiltelefonerna i alla fall. Och i någon urminnes forntid. För det är väl väldigt länge sedan det här förhållandet mellan könen?

Kollektivansluten kultursida

Allt elakt som sägs om socialdemokraterna är inte sant. Till exempel det där att partiet skulle vara så förtjust i tvång.
 Hittills har inga som helst försök gjorts att kollektivansluta kultursidans personal, för att inte tala om alla små utposter i vänstermarginalen, till det socialdemokratiska partiet.
 Kulturen är ju fri.
 Mindre fritt är det dock på andra håll. Utposten erfar nu att folkpartiet låtit kollektivansluta Jönköpings-Postens hela kultursida. Inte utan förvåning läser vi nämligen partiets kommunfullmäktigelista för Bymarken och Dalvik innehåller följande namn bland de tio främsta:
 Adjunkt Anne-Marie Eklund, redaktör Siwert Petterson, redaktör Christina Hamrin, läroverksadjunkt Gunnar Andersson.
 Alltså JPs fyra flitigaste kulturskribenter, däribland den som äger hela klabbet (inte minst just kultursidan) på samma valsedel!
 Utposten tycker det är trevligt, att de fem spalterna till höger på JPs sidan sex nu kollektivanslutits till folkpartiet, eftersom de tre till vänster för länge sedan övertagits av moderaterna.
 Om det är sant att det är liberalt att vara kluven, så är Jönköpings-Posten förvisso en liberal tidning!

(Publicerat när? Ska vi gissa att det var inför valet 1982. Kan teoretiskt sett också varit 1985, för då var det också val.)(Den som vill veta säkert får väl rota lite i 80-talets valsedlar.) 

Sanningen om kungaparets kris

Utposten läser inte veckotidningar. Åtminstone inte våra vanligaste. Men däremot gärna löpsedlarna.
 Det är alltid lika spännande att försökra räkna ut, med dem som hjälp, vad det egentligen är som hänt. Eller inte hänt.
 På sistone har vi på löpsedlarna kunnat följa dramatiken kring Stenmarks giftermål (som inte var något giftermål) och hans kommande barn (som inte kom). Och sedan, efter samma modell, Björn Borgs tvister med Mariana. (Men att döma av den senaste löpsedeln, så har inte ens Hänt i veckan lyckats få de två att skiljas.)
Ibland drömmer utposten om en karriär i veckopressen. Vi vet precis hur slipstenen ska dras. Här är ett exempel:
 Vi tänker oss följande händelse. Kungen kommer hem från statsbesök i Indien, där han varit utan sin höggravida hustru. Rubrik:
VAD GJORDE KUNGEN I INDIEN? SILVIA FICK INTE FÖLJA MED.
  Nästa vecka drar vi till med en populär variant:
 ALLT STARKARE RYKTEN: KUNGEN OCH SILVIA OSAMS.
 Rykten är jusvåra att definiera, som bekant. Nu spetsar vi till det hela med ännu ett rykte:
 KUNGAPARETS KRIS: VEM VAR BRUNETTEN I DELHI?
 Nästa vecka kan vi vara lite mer uppriktiga:
 KRISEN: SILVIA I TÅRAR. KUNGEN ARG.
 Nu tar vi en riktig säljare:
KUNGENS VÄNNER (som vill vara anonyma): SKILSMÄSSA INTE UTESLUTEN.
 Och veckan efter:
 HYSCH-HYSCH I HOVET. KUNGEN TIGER. VÅR REPORTER UTSPARKAD: VAD HAR KUNGAPARET ATT DÖLJA?
 Men, kära monarkister, det är ingen fara. Det är dags för försoning:
 KUNGEN OCH SILVIA TILLSAMMANS IGEN. BILD-EXTRA.

 O, Albert Bonnier, var har du varit i hela vårt liv? Varje kväll väntar vi vid telefonen som har nummer 036/14 20 00.

(Prinsessan Madeleine föddes i juni 1982. Så detta måste ju ha kommit till månaden före.)

Rasmus Nalles möte med kultureliten

Det är inte lätt att vara intellektuell.
 Eller försöka vara det.
 När utposten intervjuar Den Store Författaren, sitter hans dotter på golvet och läser Rasmus Nalle.
 Kanske inte precis den litteratur vars existens familjen vill avslöja för främlingar. Än mindre för Stora Författare.
 Men värre blir det. När utposten med dotter tågat in till det offentliga mötet, tröttnar dottern ganska snart på att höra författaren berätta om konstiga saker.
 Hon vill höra Rasmus Nalle igen.
 Så medan den intellektuella eliten runt omkring spänt följer händelsernas gång, börjar utposten försynt viska sig igenom de 32 sidorna med outhärdligt Rasmus Nalle-trams, medan han samtidigt med intellektets eventuella överblivna delar försöker följa Den Store Författarens utläggningar.
 Efter det har både far och dotter fått nog. Det är dags att åka hem.

(Först publicerad 18 oktober 1984.)

Sanningen om Skånes svarta hål

Utposten har tillbringat en livstid på tåget Kristianstad-Malmö t o r. Så känns det i alla fall, även om det bara är (snart) fem år.
 Utposten har inget emot tåg. Tvärtom. Där kan man ha kvalitetstid: sova, läsa, äta, lyssna på musik och jobba.
 Nja, jobba - det går bara så där.  Anledningen till det tillkortakommandet  är Telenor. Jobbdatorn och jobbmobilen (och den privata mobilen - den var nämligen en gång i tiden en jobbmobil) är anslutna till Telenor, ett bolag som säkert har bra täckning i Norge. Och i Stockholm (misstänker man - det är där besluten tas).
 Fast inte i Skåne, precis. Mellan Lund och Malmö: skapligt, men inte perfekt. Och mellan Kristianstad och Hässleholm: samma sak där.
 Och mellan Lund och Hässleholm, det ska vi inte tala om. Endast när tåget (nåja) susar igenom Höör och Eslöv får mobilen och datorn kontakt med Telenor i någon minut. Annars: svart hål.
 Därför blev utposten så glad när Telenor ringde upp för ett tag sedan.
 - Hej, jag heter (nånting) och ringer från (nånting) och Telenor! Du är nöjd med hur din mobil fungerar! Jag ringer om ett erbj...
- Nej!
- Jag ringer om ett... Vad sa du?
- Jag är inte nöjd med täckningen i Skåne. När jag reser mellan Kristianstad och Ma...
- Det var tråkigt. Fast jag ringer om ett erbjudande som du kommer att bli nöjd med. Om du vill köpa...
Ja, det var ungefär där vi lämnade varann. Men idag fick jag ett nytt samtal från Telenor och (samma nånting). Det slutade annorlunda. För att inte säga: överraskande.
- Du är nöjd med hur din mobil fungerar!
- Nej!
- Varför inte det då?
- Jag är inte nöjd med täckningen i Skåne. Jag reser mellan Kristianstad och Malmö nästan varje dag och täckningen är usel.
- Det överraskar mig. Jag bor själv i Skåne.
- Jaså, var då?
- I Lund, och i Lund/Malmö tycker jag täckningen är bra.
- Reser du ofta mellan Lund och Hässleholm?
- Nej.
- Testa det!
- Jaha. Fast jag ringde för att höra om du vill förlänga ditt abonnemang.
- När går det ut?
- 25 maj.
- Ring mig i maj, så ska jag tänka på saken. Fast fixa täckningen i Skåne tills dess!
- Du, har du funderat på att byta till Telia?
- Ja, det har jag, rätt ofta. Är det ditt råd?
- Ja, det är det faktiskt.
Utposten är fortfarande förvånad. Och inte helt nöjd. Denna dator är - ibland - uppkopplad mot omvärlden via Telia, och det fungerar ärligt talat så där.
 Men telefoner, det kan dom på Telia. Eller hur?

(Publicerat 27 februari 2012.)

Att lära av barnen

Det är genom barnen man upptäcker sig själv.
 När utpostens 3-åriga dotter får med sig bästa kompisen hem från dagis, är det ju roligt. Men också lärorikt. Även för pappa utposten.
 Speciellt om de två flickorna leker familj. Utpostens dotter är mamma, och kompisen baby. En ganska gnällig och krävande baby, framgår det snart för den intresserade lyssnaren.
- Mamma, kom och läs för mig, vädjar hon.
- Nej, inte nu, jag har inte tid!
- Mamma, lek med mig!
- Nej, inte nu. Du får leka själv. Mamma har annat att göra.
 Den krävande 3-åringen har plötsligt förvandlats till en oförstående mamma.
 Men, tänker utposten, inte låter väl vi så där? Vi har väl alltid tid? Den här framställningen är ju ORÄTTVIS!
 Fast nästa gång kanske pappa har lite mer tid att leka.

(Först publicerad 18 oktober 1984.)