Hudlös i huvudstaden

Stockholms-Extra (1)

 En oktoberförmiddag strövar utposten förbi Aftonbladets slitna fasader i Klara.

 Dörrarna öppnas. En gestalt skyndar ut i dunklet.

 Men den korta glimten räckte. Utposten som kan alla – och de är sannerligen många – Aftonbladets bild-bylines utantill, hinner tänka:

-  Jaha, det var ju Sven-Oskar Ruhmén.

 Se där, berömmelsens och framgångens pris. Eller är det kanske en belöning. Att igenkännas av alla och envar, men själv inte känna någon.

 Okänd strövar utposten vidare i mörkret, utan annan bild-byline än en gammal uggla.

 (2)

Visst längtar utposten ofta till storstadens bländande strålkastare och blinkande ljus.

 Vår bondska tillvaro i småstaden blir ibland för instängd och småskuren.

 Fast då räcker det ofta med en snabb vandring efter Drottninggatan i Stockholm. I skymningen är alla affärerna lika upplysta och lockande. Men de får oss bara att våndas: trendernas trender, det senaste av det senaste, konstigare än det som var konstigt förra året – allt det trängs i fönstrena till fantasipriser och diskodunkets monotona lovsång.

 Vi kastar in en blick, men vågar inte annat än att fly vidare. Och efter det så längtar vi ingenstans utom hem…

(Tidigt 80-tal. Men mycket känns igen. Utom Sven-Oskar Ruhmén, kan tänka.)