Vikten av vårt kön

Vi har helt nyligen inlemmats i utrednings-Sverige.
 Det har gett oss ett helt nytt sätt att leva.
 Inte nog med att vi försvinner hemifrån tidigt och kommer hem sent, om alls, vi har också blivit en del av Männens hemliga värld.
 Nu trängs vi med pärmbärarna i arla Axamo och kvällsolens Bromma. Vi äter dyra luncher på stockholmskrogar och ser alltihop trollas bort av ett välplacerat representationskort.
 Snabbt har vi lärt oss utredningssvenskan och kan nu även i sömnen uttrycka oss med omvänd ordföljd.
 Men viktigast av allt: Vi har fått en insikt om vikten av vårt kön. Här är vi män bland män, som ser allvarliga ut och talar så ingen begriper. Vad vi inte begriper nickar vi sedan gemensamt, leende, bifall till.
Naturligtvis finns det inga kvinnor i vår lilla utredningsgrupp. Kvinnan är i detta fall knappt ens ett objekt. Kvinnan är bara någon som helt plötsligt öppnar dörren, ursäktar sitt oförlåtliga intrång med ett självutplånande leende; och frågar:
- Förlåt, men det är telefon. Är det någon av herrarna som är redaktör Hadenius?

Publicerad? Nja, före mobiltelefonerna i alla fall. Och i någon urminnes forntid. För det är väl väldigt länge sedan det här förhållandet mellan könen?