Gnäll i dubbel upplaga

Lurad av Länstrafiken

Här köper man 25 biljetter för 30 kronor. 1:20 per styck, tror ni, det vill säga 2:40 för en vuxens resa. Men så är det inte.

 För man kan inte använda den 25:e.

 När vi hade använt 24 biljetter och stod där med vår ensamma 25:e, ville vi köpa en lös biljett, för att därmed kunna göra vår trettonde resa.

-         Nej, sa konduktören, vi säljer inte enstaka biljetter. Två måste det vara.

Följaktligen ägnar sig Länstrafiken åt bedrägeri. Vad har vi för glädje av vår 25:e biljett om en förutsättning för att använda den är inköpte av ännu ett häfte?

 Det vore mera hederligt av Länstrafiken att saluföra sina biljetter i 60-kronorshäften om 50 vardera.

 Härmed anmäler vi Länstrafiken för geschäftombudsmannen.

Lurad av bensinstationen

Krigets första offer är sanningen. Det gäller också bensinkrig.

 Som förhäxade följer våra ögon bensinskyltarnas blinkande över stan. Är det inte 3:57, så är det 3:49 eller 3:44. Sedan är det plötsligt 3:33 och… POOF! 3:57 igen, om det nu inte är 3:62.

 Sedan börjar allt om igen.

 Åtminstone är det här vad man tror. Häromdagen var det faktiskt 3:30 på utpostens bensinsäljande granne i Uggleviken. Trodde vi.

 Döm om vår förvåning när vi matat in långa rader tior i automaten och slår in 93 oktan. Då visar de lysande siffrorna 3:33!

 Lurade.

 Vi anmäler härmed bensinkriget för arméombudsmannen

(Publicerat för m y c k e t länge sedan. Platsar här mest för att påminna om hur galet billigt allt var på 80-talet. Och hur gnällig en utpost kan vara ibland.)