Fältherrarnas fyrverkeri

Fyra stora fältherrar träffades en dag.
 - Det har varit dåligt med krig på sistone, sa en.
 - Ja, det är rent löjligt, sa en annan. Ingen bryr sig längre om våra fina krigsmaskiner.
 - Folk bara sitter hemma och knypplar eller gräver i sina rosenrabatter, sa den tredje.
 - Vad ska vi göra? frågade den fjärde.
 - VI STARTAR ETT KRIG!
 Och de fyra laddade jättelika kanoner på ett berg, för att få folk att stanna upp i sitt rosenodlande och knypplande. Kanske skulle till och med lite mer skattemedel överföras från knypplingsverket till försvaret.
 PANG! sa det. PANG! PANG! PANG!
 Och de fyra stod spänt på berget och njöt av det storslagna oväsendet. Inget i världen var lika vackert som ljudet av deras kanoner, tyckte de.
 Men skulle någon svara? Hade någon rullat fram lika stora kanoner för att besvara elden? Skulle de få njuta av det nödvändiga kriget?
 Medan dagen led och solen sjönk i fjärran, stod fältherrarna och betraktade horisonten med spetsade öron. Till slut nåddes de äntligen av ett svar.
 - PLUPP, viskade ekot försagt. PLUPP, PLUPP, PLUPP.
 Och i solnedgången vandrade f'ältherrarna besviket hemåt till sina stickningar och rosenrabatter.

 PS: Men sånt här händer väl inte i verkligheten? Inte ens på kulturens slagfält.

(Vad ÄR detta? Jo, en liten satir i sagans form från 10 mars 1983 över hur fyra stora mäktiga kulturchefer i Jönköping - länsmuseichefen Gunnar Lindqvist, teaterchefen Bernt Lindkvist, musikcheferna Josef Helperin och Leif Jansson - skrev en serie debattartiklar om kulturens svåra läge i Jönköpings län. Resultatet blev knappt ens ett "plupp"...)(Och så är det förstås samtidigt ett billigt påhopp på våra fina militärer.)


Vems buske?
"Endast från socialdemokraternas sida märktes en reaktion. Övriga partier gömde sig i busken."
 Så skrev de fyra kulturpamparnas gäng på den här sidan i går.
 Jämför med detta:
 "Redan i somras försökte de dra igång en kulturdebatt inför valet. Hur ser partiernas kulturplaner ut? Resultatet var närmast total tystnad."
 Så skrev kulturskribenten Christina Hamrin i Jönköpings-Posten när hon refererade den presskomnfererens där alltihopa presenterades.
 Ja, det är väl det som kallas journalistisk objektivitet.
 Christina Hamrin är för övrigt ägare till Jönköpings-Posten och därmed den som står som garant för informationsflödet i dess borgerliga skepnad.

(Utposten i samma ämne 25 februari 1983.)