Tryckfelet som överlevde

Ibland bjuder Folkbladet på extra läsglädje.
 När det handlar om spagetti brukar italienarna tala om att den ska ätas "al dente" - så den ger tuggmotstånd.
 På samma sätt gillar utposten tidningar som ger lite tuggmotstånd, eller om man ska skriva läsmotstånd. Det ska ibland finnas inslag som uppmuntrar läsaren att tänka själv.
 I gårdagens Folkblad fanns avgjort ett sådan moment. Ni kanske läste ordet "frestämdare" i en rubrik på sidan 11. Denna språkliga godbit fick utpostens känslor i gungning.
 Kan det har något med "fresta" att göra? Frest-ämdare? En som ämdar frestelserna?
 Nä... Det går nog inte.
 En liten oansenlig felstavning, då? Ska det vara "trestämdare"? En enstämd kör. En tvåstämd kör. En trestämd kör. Och slutligen det verkliga superlativet: En trestämdare kör?
 Varför inte? Men, men. Kanske inte.
 Jo, kanske! Om det nu råkar vara två bokstäver fel. Då kan man tänka sig ordet "trestämdåre" - en person med psykiska problem, som talar med tre tungor...
 Se där, vad Tryckfels-Nisse kan göra för att liva upp ens frukost!
 Fotnot: I pressläggningsögonblicket får utposten meddelandet, att rätt svar skulle vara "föreståndare".
 Och därmed tycker han nog att spagettin blev lite klibbig. Om analogin ursäktas.

(En reflexion från 15 november 1984. Var det bättre förr, när det fanns korrekturavdelningar och sånt? Det är omtvistat. Det är till och med fullt tänkbart/troligt att korrekturläsarna omskolats redan 1984.
 En sak är säker: när tryckfelet väl var tryckt, fick man dras med det, i varje fall tills någon slog in fisk i det.)(Detta tryckfel från 14 november 1984 hade nog inte hoppats på evigt liv. Så fel man kan ha.)

Vän av ordning inser naturligtvis att det inte handlar om något tryckfel. Tryckarna är helt oskyldiga. Här rör det sig om ett skrivfel. Förmodligen av en redigerare.