1984 - bättre än sitt rykte

Förtal av nyfödd

God dag.  Det är 1984 som ringer.

Nu vill jag inte vara med om det här längre. Detta ständiga förtal.

 Man blir en nesligt hotfull vinjett i Expressen. Mörka svarta jättelika bokstäver i diktatur-stil på färska bokryggar. En otäck sång med David Bowie. Själva symbolen för allt som är ont och omänsligt.

 Och allt detta ska ett nyfött år behöva utstå.

 Vad har jag gjort för ont? Ingenting. Jag är ju bara några dagar gammal. De där otäckheterna får ni faktiskt ta upp med mina föregångare.

 Aldrig har en så liten baby mötts av ett sådant mottagande. Om ni inte passar er så går jag i strejk. Då skulle ni nog blekna när visarna helt plötsligt stod stilla och almanacksbladen vägrade falla.

 Om ni tänker om kan ni ju ringa.

 Telefon 1-9-8-4.

Har ni märkt 1984?

1984 är här.

 Jaså, ni visste det? 33 dagar av detta fruktade, förhatliga år har ramlat från utpostens almanacka – och inget har hänt…

 TV-apparaten i vardagsrummet har, oss veterligt, ännu inte gått över till avlyssning

 Storebrors fula tryne är ännu osynligt på affischtavlorna. Det är bara ibland man anar hans grova mustasch bakom något osedvanligt auktoritärt reklambudskap.

 ”Storebror vill att du äter 6-8 skivor korv om dagen” och sånt, ni vet.

 I Sanningsministeriets stora, dystra byggnad har ännu inte flitens lampa tänts.

 Det svenska språket har ännu inte vänts till sin motsats. Vad vi vet så betyder fortfarande de gamla honnörsorden Fred, Kärlek och Sanning ungefär  vad som var tänkt.

 Det är bara världsläget som beter sig ungefär som Orwell profeterade om. De ständiga krigen avlöser varandra.

Men den dagen Oceanien och dom andra drabbar samman på allvar blir kriget nog inte permanent utan övergående.

Har ni märkt jubiléet?

Jubiléet är också 33 dagar på det 34:e.

 Har ni sett till det på länge?

 Sedan paret Torsten Welander- Perolof Kallings paraderade på Folkbladets jubelredaktion har de inte förmått erövra någon plats i spalterna.

 En och en halv vecka – nästan rekord!

 Welander orkade inte inta sin sittplats vid fullmäktiges kateder.

 Näringslivschefen Hasse Sjölund har för några övergående dagar erövrat tidningarna i stället.

 500 jobb på A6. Bah! Vad är väl det mot ett fyrverkeri den 18 maj och en ostkaka i drottningens knä.

 Jubiléet ligger i träda och trampas för fäfot. Endast Folkbladets outtröttlige Jönköping 700 år-redaktör orkar varje dag påminna menigheten om vårt vördnadsvärda förflutna.

Nu vill utposten kalla till samling i kommunal vi-anda:

 Den gråa februari kan inte längre tillåtas förmörka vardagen. Kalla till fest! Baka jubileumstårtan på nytt och tänd fyrverkeristubinen. Rulla ånyo ut den röda mattan, så att det kommunala etablissemanget kan ge sina blödande magsår ny näring.

 Är det fest, så är det. Året om.

Snart slut

Å andra sidan är det ju värt att erinra sig att en massa saker snart är slut. Århundradet, till exempel. Det har bara 15 år kvar när 1984 är till ända.

Året har bara 332 dagar kvar när denna dagen – ett liv- är förbi.

Och bara 13 dagar kvar att deklarera på.

 Vintern är snart slut.

Men mest slut är denna utpost. Bara en rad kvar.
 Och nu är den SLUT.

Demokratins blödande magsår

Se där.

Här har man just läst i tidningen att socialdemokratiska kommunalråd aldrig syns på kulturevenemang.

 Men vem är det inte som skymtar där borta i vimlet, medan utposten armbågar sig fram genom jubileumsträngseln utanför nya stationen?

 Jo, John Johansson(s), märkbart stompande till KFUM-bandet, förmodligen anfört av någon broder till hans kommunalrådskollega Lennart Holm (kds).

 Men sedan förstår utposten att han kanske inte kommit för musiken. Han har kanske, precis som vi, kommit för att ta en titt på SJs specialtåg som står parkerat därute där Falköpingståget brukar stå.

 Hungrigt glor utposten på matsedeln. Sjötungsfiléer i vitvinssås och Piesporter Falkenberg, tackar, tackar.

 Vår tanke går till alla våra valda ombud som John och hans stackars kollegor.Hur mycket tvingas de inte äta sig igenom under detta långa jubileumsår?

 Politiker får blödande magsår, medan allmänheten får frisk luft. Så kan det vara i en demokrati.

(En liten kvintett från året 1984, den första lilla är skriven en av årets allra första dagar, de följande tre - som är en svit - av allt att döma 3 februari 1984, och den understa under ett av alla märkliga jippon som fyllde staden under Jönköpings 700-årsjubileum.)