Vådorna av en riktig vinter

Vinterväder i teorin
Har almanackan äntligen kommit rätt igen?
 Det frågar sig utposten som de senaste åren med ökande fasa följt vädrens växlingar.
 Gröna jular.
 Snöfall på första maj.
 Höst mitt i juli.
 Strålande solsken i september-oktober.
 Så får det bara inte gå till!
 Därför kan utposten nog gå med på att acceptera den ymniga frysta nederbörd som drällt ner från himlen på sistone.
 Det är ju ändå december. Varför då inte snö? Varför inte till och med en vit jul?
 Men bara om ni lovar att det blir varmt nästa sommar!

Vinterväder i praktiken
 Men inte är det roligt när denna plötsliga vinter plötsligt fyllt Huskvarnas centrum.
 Längs köpcentret Rosen har någon plogat en decimeterbred snöfri rand på trottoaren. Där slår sig utposten fram med sin barnvagn, i hård kamp med skolbarn, vinglande pensionärer och överbelastade chaufförer från varubilarna.
 När man sedan ska ta sig över en gata börjar helvetet. Barnvagnen kör definitivt fast i den gigantiska snövall som skiljer trottoar och gata även vid övergångsställena.
 Eftersom utposten turligt nog är en pappa med barnvagn lyckas han lyfta ut vagnen på gatan trots att den undertill dignar av julens läckerheter och barnet (ärligt talat) tillhör den tyngre viktklassen.
 Men fort går det inte.
 När utposten slutligen når busshållplatsen, så är det bara för att precis utom räckhåll se bussen lägga ut.
 Så står man där. Med femton minuter till nästa buss eller oräkneliga snöhöljda trottoarmetrar mellan oss och hemmet.
 Då börjar man nästan längta efter värmebölja. Även om det skulle råka innebära att nästa sommar blir inställd.

(Som sagt: man kunde inte lita på vädret. Inte då heller, på 80-talet. Dessa svåra prövningar utspelade sig - gissningsvis - i december år 1985.