De små och stora lögnernas årtionde

Att ljuga är fult. Men kul.

Vi minns hur i Jan Guillous bok ”Det stora avslöjandet” i kvällstidningarnas guldålder Staffan Heimerson och Ulf Nilsson ljög ikapp så att jordklotet roterade.

Det var på den tiden då allt tydde på att såväl kvällstidningarnas upplagor som svenskens reallön var dömda att ständigt fortsätta öka.

Men än lever den gamla fina lögnen, som på yrkesspråk heter ”fejk” och inte är ful alls.

I åratal har vi fascinerats av Ulf Nilssons svepande utläggningar om världen i allmänhet och Iran i synnerhet, platser som nästan alltid befann sig på ljusmils avstånd från herr Nilsson.

Och nu senast är det Staffan Heimerson som i Aftonbladet ger en laddad beskrivning av Lech Walesas lidanden där han i husarrest manglas i så kallade förhandlingar.

Det är bara det att Heimerson är i Wien. Och Walesa i Warszawa. Ja, det tror vi åtminstone. Och exakt var han finns och vad som händer där, vet mycket få, och säkerligen inte Staffan Heimerson.

Vilket inte hindrar honom att beskriva hur Walesas mustascher allt mer sloknar och minutvisaren långsamt rör sig på hans omoderna armbandsur. Och vad Walesa tänker.

Vi tycker detta är ett billigt sätt att behandla ett av vår tids viktigaste skeden. För allt vad vi vet kan Walesa vara död. Och hans armbandsur trampat under stövelklacken.

Fast det hoppas vi inte.

(När? Lech Walesa satt inspärrad 13 december 1981-14 november 1982, så detta skrevs under den perioden. 1990 blev han Polens president.)