En stor liberal

När utposten var en riktigt liten - men ambitiös - glop, arbetade han (hon?) på den riktigt stora, liberala, men numera på ett allt mer moderat sätt, oberoende borgerliga morgontidningen.
 Där fanns det många redaktörer. Alla hade de mycket att lära den unge, men förhoppningsfulle, utposten.
 (Ingen visste ännu att det rörde sig om en utpost i tillblivande.)
 En kväll tillbringade utposten med den gamle, vise nattredaktören, en frisinnets stöttepelare i den kyrkliga bygden.
 Vi kom att tala om en person, som en gång tillbringat ett år som politisk redaktör på tidningen, för att sedan återgå till tjänsten som lektor vid ett gymnasium på västkusten.
 - Det är faktiskt min gudfar, avslöjade utposten blygt.
 Vid detta avslöjande blev den gamle, vise nattredaktören eld och lågor.
 - Ja, det var en man efter mitt sinne! utropade han. En stor liberal! En politisk tänkare av stora mått. En person som gör det lätt att vara stolt att man är folkpartist.
 - Men nu har han faktiskt blivit socialdemokrat!
Tänkte vi. Men vågade inte säga det, för då hade väl de gamla väggarna på detta frisinnets flaggskepp rämnat.
 Men sant är det, även i dessa uppbragta valtider.

(Publicerat i augusti eller september 1982. Och sant, fortfarande, fast det har gått 30 år och minst en av de här två personerna har lämnat jordelivet. Men utposten lever ju - liksom all litteratur - för evigt.)(För tydlighetens skull: den nämnda tidningen finns också fortfarande, och heter Jönköpings-Posten.)(Och att utpostens styvfar bara stannade ett år, berodde på att tidningen inte var lika liberal som han.)