Sätt kärleken på plats

När utposten kommer hem, är allt som förbytt. Det framkommer redan när vi snabbt läser de utposter som publicerats i spalten under vår bortavaro.
Borta är allt gammalt groll, gnäll om världskrig och politik. Borta är de infama påhoppen, som utposten lärt sig älska.
Kvar är bara en fnittrig lervälling om kärlek kärlek kärlek. Till höger och vänster faller utposterna i kärlek, ibland tydligen med varandra till råga på allt.
Sätt kärleken på plats, kan utposten endast utropa i detta läge. Och bidra med sanna berättelser om dess härjningar.

Modern kärlek
Visst minns jag den stora kärleken. Det var en torsdag.
 På fredag friade jag och sedan mamma godkänt alltihop gifte vi oss i en vacker vit liten landsbygdskyrka.
 Sedan vi klarat av det där som var nödvändigt (det blev en pojke så ätten är räddad) bosatte vi oss i en mysig lyxvilla i en av de finaste förorterna och började odla våra egna särarter.
 Pojken fick barnjungfrun ta hand om. Själv ägnade jag mig åt karriären med många fina luncher och utlandsresor, medan frun köpte statusprylar och rekonstruerade Inner Wheel.
 Allt förflöt som det skulle och separata sovrum var ganska snart självklart.
 I samband med silverbröllopet kunde vi fira alltihopa med en ovanligt lycklig skilsmässa.
 Ack, hur härligt att ha sluppit all denna hemska, själastormande romantik. Moderna människor har inte tid med sådant!

Om det inte varit kärlek
 Frugan och jag körde hårt från början. Snart hade vi byggt upp en ganska cool samling spekulationsobjekt och en skaplig rörelse.
 Pengarna rullade och vi hade ganska kul med dem. Det var bara ett problem: att se till att inte Bohman och dom andra fick sin del.
 Det gick fint sedan vi tagit till en del knep. I allmänhet lät vi frugan ta inkomsterna medan jag tog kronofogden.
 Han kunde stå där och gapa, vad hjälpte det? Allt var ju skrivet på henne...
 Allt gick så bra. Det´var bara det där med kärleken.
 För när frugan hittade en 19-årig gigolo och drog sina färden med hela förmögenheten, så hade man ju inte så mycket att sätta emot.
 Så nu står jag här i bara kalsingarna och tittar på breven från kronofogden. Då undrar man om inte det hela kunde fixats på något annat sätt.

 (Sanna berättelser ur 80-talsliv? Knappast, snarare ett försök till ironi över hur det gick till i de besuttnas del av världen.)(Kärleken som sådan var uitposten normalt välvilligt inställd till.)(Fotnot: Bohman, Gösta, m - budgetminister i första borgerliga regeringen.)