Efter Palme

Det är inte lätt att vara rolig.
 Utposten har konstaterat detta med beklagande tidigare. Men denna gång har konstaterandet en annan orsak.
 Det är inte lätt att vara rolig. I detta läge.
 Det är överhuvudtaget inte lätt. Att bara fortsätta.
 Allt känns så futtigt i den lilla värld som är vår kända vanliga omkrets. Alla nyheter känns så små i lokaltidnngens heliga ankdamm.

• Biodlarföreningen byter revisor.
• TV-antenn blåste av villa på Småborgargränd.
• Polisen har hittat en övergiven tidningsanka - vem är ägaren?
• Jönköpingsbor klagar på att gatan sopas för sällan. 

 Ja, sånt är våra dagar fyllda med. Små, nära nyheter - som denna hemska månad inte betyder ett dugg.
 Det enda som betyder något är Mordet, Världen, Sorgen och Framtiden.
 Honnörsorden stiger fram och ställer sig i givakt. Själva kan vi bara fortsätta att fortsätta. Hur tråkigt och futtigt det än kan kännas.

"Sånt där tråkigt Palme"
Utposten vill trots detta berätta en rolig historia. Det handlar om när han och dottern(4) en torsdagskväll hade ett ärende till kommunfullmäktige.
 Under en halvtimme utförde utposten sitt ärende medan dottern okoncentrerat sysslade med såna där småsaker som uttråkade 4-åringar gör.
Sedan slog äntligen frihetens timme. Far och dotter åkte hem. Och senare på kvällen frågade mamma, när hon också kommit hem:
 - Vad gjorde du och pappa ikväll egentligen?
 - Först var vi och fikade, det var kul. Sedan var vi på Palme, det var tråkigt!
 - Palme?
- Ja, Palme! Det var tråkigt.
 - Öh, du menar att det var en massa gubbar som pratade precis som Palme.
- Ja, sån där tråkig politik.
 Det är som ni förstår inte lätt att bara vara fyra år, för då förstår man inte att i Jönköpings kommunfullmäktige talar alla gubbar faktiskt inte som Palme.

"Det kommer nog en ny"
Utpostens dotter har dock numera fattat vem Palme är, eller rättare sagt var.
- Ni ska inte vara ledsna, mamma och pappa, det kommer säkert nån ny som är lika bra, tröstade hon efter att ha insett stundens allvar.
 Och vem vet - hon kanske har rätt.

(Fast... Fick hon rätt?)(Denna sorgsna utpost, med ett leende mitt i eländet, publicerades 11 mars 1986 - alltså för 26 år och en dag sedan.)