Nog låter det som en bild av framtiden. När utpostens 18 månaders dotter klängt sig upp i stolen vid textskärmen går hon inte att få därifrån.
Vad är den gamla kära skrivmaskinen mot detta? En apparat som piper och låter och skickar bokstavsexplosioner över rutan när man lutar sig mot tangentbordet.
Besviket skriker hon varje gång vi försöker få henne därifrån. I detta ögonblick finns bara denna magiska bildskärm.
- Hon har nog framtiden för sig, kommenterar kollegorna barnets lycka vid maskinen.
Kanske det.
Frågan är om maskinen har någon framtid. Den vrider sig och vrenskas, när den förtvivlat försöker fly ur barnets omilda grepp, under en ström av teckenkrevader och arga kommandon från datorn.
NO SUCH FILE NAME, NO SUCH FILE NAME, skriker datorn desperat på sitt tysta språk, men det örat hör inte barnet på.
Ännu.
(2 juni 1983. Jo, det fanns datorer.Och det fanns barn. Annars har det mesta förändrats. Eller?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar