Blöjradar på fiendens territorium

En morgon ringde telefonen:
 - Hallå.
 - Goddag, detta var marknadsinstitutets blöjradar.
 - ???!!!
 - Marknadsinstitutets blöjradar. Vi gör en undersökning om blöjor. Finns fru Utposten hemma?
 - Här bor ingen fru Utpost.
 - ???!!!
 - Däremot två fröken Utpost i skilda åldrar.
 - Men den jag söker ska alltså vara mor till ett nyligen fött barn. Finns hon där?
 - Nej, hon är och jobbar. Men jag är barnets fader - jag kanske kan svara i stället?
 - Nja. Ja, om du är barnets fader, förstås. Har du bytt blöjor någon gång?
 - Ja, jag stod och gjorde det när du ringde.
 Det är klart att med en sådan början kan det aldrig bli något riktigt lyckat samtal. Utposten lyckades aldrig riktigt få någon djup kontakt med blöjradarn.
 Speciellt som vi använde fel blöjmärke, aldrig använt rätt märke och inte hade några planer på att göra det.
 Det var med blöjradarn som med kapten Gusjins radar: Den förde rakt in på fiendens territorium.
 Men blöjradarn hade oss veterligt inga kärnvapen ombord.

(En del biografiska data tyder på att detta kan vara skrivet hösten 1985. Så fördomsfullt bemöttes småbarnspappor alltså på den tiden. Vad skönt att vi nuförtiden har ett helt jämställt samhälle, där det betraktas som självklart att båda föräldrar delar lika på barnets omvårdnad.)(Kapten Gusjin? Det var han som körde 137 på grund utanför Karlskrona i oktober 1981.)