Med 56.609 andra på Ullevi 19 juni 1982

(4, denna rockmusikens folkfest kunde vi inte missa)
Längst upp brände solen. Obarmhärtigt.
 Längre ner kretsade gamarna, varv efter varv, obevekligt runt den stora arenan.
 Där fanns vi.
 Lördag. Stones-dag. Folkfest. Rockfest. 56.610 glada, förväntansfulla på Ullevi.
 Vi väntade på Rolling Stones. För minnenas skull. För att just de där låtarna en gång burit upp hela livet på sin rygg. Eller för att vi inte kunda låta bli - denna rockmusikens folkfest var något som vi inte kunde missa.

(Gamar, över Ullevi? Förklaringen följer strax... Efter reklamen. Eller. Ja.)

(5, löntagarfonder kretsade i skyn)
Gamarna kretsade runt, ja. Två flygplan med banderoller hängande bakom sig i vinden. Budskapet:
"Chans till jobb? Ja, tack."
"Löntagarfonder? Nej, tack."
 Lönlöst skakar vi nävarna  mot skyn,  där gamarna obevekligt fortsatte sitt kretsande. Investera era pengar i nya jobb i stället för flygplan och banderoller, om ni nu är så intresserade av det, mumlade vi.
 Timmar senare, när konserten var slut och fullbordades med ett luftvärnsliknande fyrverkeri, spanade vi åter mot skyn med förhoppningen att planen nu skulle störta.
 Men då var de redan borta. Vi var kvar.

(Ja, tänk, 1982 fanns det fortfarande dom som trodde att löntagarfonder var undergången, diktaturen. Eller: frälsningen. Visst känns det helt osannolikt idag.)(Hur konserten var? Helt okay, i sin genre. Fast det kändes, redan då, som att beskåda en nödtorftigt uppstoppad dinosaurie.)(Dagen därpå, 20 juni, spelade Stones på Ullevi igen - inför blott 55.567 vittnen.)

(6, Ulf Lundell i uppriktigt surprise appearance)
 På vår läktare guppade det plötsligt till i sorlet:
 Vi vred våra huvuden mot trappan. Och där kom han ju: Ulf Lundell, en annan tids hjälte, ledsagad av sin fru (förmodar vi att det var).
 Han log ett lyckligt, allseende, mållöst leende. Och försvann längre ner i folkhavet.
 Senare, när Stones äntligen stod där på scenen, trängde sig någon fram till platsen på bänken rakt framför oss, där han stod och vinglade till takterna av "Under my thumb".
 Uffe! Igen! Småleende stod vi där och spanade mot Stones över Lundells småväxta axlar - osäkra på om vi skulle koncentrera oss på idolerna där framme eller idolen här hos oss.
 - Du tycker det är så jävla bra, men jag tycker det är bullshit dåligt, utropade Lundell plötsligt i örat på vår bänkgranne ett steg fram.
 Gillar du inte Stones? Frågade vi då honom modigt.
 - Nä, men jag tycker målningarna är vackra.
 Kanske tar han med sig något liknande när han kommer till Erik Dahlbergsgymnasiet nästa gång.

(Finns Rolling Stones? Nja. Enligt Wikipedia funderar gruppen på en turné lagom till sitt 50-årsjubileum - de lär ha bildats 25 maj 1962 - men "eventuellt utan Mick Jagger".)(Det verkar ju så meningsfullt. Fast för all del, Queen har ju spelat utan Freddie Mercury. Och Beatles utan... Nej.)