Intervjuoffrets uppror

Det är inte alltid så lätt att vara journalist.
 En lördagseftermiddag i december kommer utposten till pingstkyrkan, efter en dag av spring på julmarknader och liknande.
 Vi ska träffa Den Store Sångaren, som ska sjunga här ikväll.
 Sedan ska vi hem till fru, barn och väntande middag, har vi tänkt.
 Men inne på Den Store Sångarens lilla rum bakom scenen börjar det hända saker:
 - Och du vill förstås tala några ord med mig före konserten, säger han med blixtrande ögon.
 - Sedan ska du förstås gå på basket. Eller handboll. Eller något annat, tillägger han och sammanfattar:
 - Dom ska alltid på basket...
 Utposten lovar att han inte ska på basket.
 - Kan du inte stanna och lyssna på oss då, bönfaller Sångaren.
 - Aldrig stannar dom och lyssnar. Dom bara frågar: Hur känns det att vara Din Fars Son? Dom vill bara prata om MIG, aldrig om MUSIKEN!
 - Jag vill att du lyssnar på konserten. Jag kräver det!Sedan kan du få prata med mig.
 Intervjun hamnar i dödvatten. I stället för diskussion om en Sångares liv och Arbetssituation kommer den att handla om Journalistens.
 - Vi journalister försöker också ha reglerade arbetstider och träffa familjen, vädjar Journalisten.
 - Det har aldrig sångare fått ha, replikerar Sångaren. (Som dock råkar ha sin hustru närvarande i rummet.)
 Hur det hela slutar? Jo, journalisten lämnar rummet efter en halvtimme utan en enda anteckning, men med ett halvkvädet löfte att komma tillbaka och lyssna - efter middagen...
 Men sedan smygknäpper fotografen en bild på Den Store Sångaren under repetitionen, och journalisten kokar ihop ett par rader av spridda minnesbilder av den halvtimmeslånga diskussionen.
 Månen vandrar sin stilla ban, snön ligger vit på taken. Och allt fortsätter precis som vanligt.
 Sångaren sjunger, journalisten skriver. Men aldrig mötas de två. På riktigt.

(Den här historien från 80-talets början minns jag med viss ömhet. Lika besvärlig som han tycktes då, lika stor sympati kan jag känna nu för Den Store Sångaren och tacksamhet för att han gjorde uppror.)(Hans namn: Rolf Björling. Inte så Stor, kanske. I motsats till pappa Jussi.)